Skäms över min dåliga uppdatering. Men för tillfälligt så har det inte funnits någon tid till att blogga. Det har varit intensiv träning, jobb och skola. Har nämligen match nu på lördag! Som jag har längtat !

Men det är inte därför jag skriver, egentligen skulle jag kunna fylla en hel sida om hur kul det ska bli att gå match, men just nu bubblar det annat under ytan. Jag är så fruktansvärt arg! Jag blir arg på personer som går runt och är sura/irriterade men inte gör något åt saken. För visst är det bättre att gå runt som en jävla ättiksgurka och grumla för sig själv?

Jag är är arg över att man aldrig uppmuntras. Boxningen är mitt liv, älskar det över allt annat, men folk som står mig väldigt nära har svårt att inse det. Jag tränar hårt nästan varje dag, något jag har valt själv och dessutom trivs med. Jag boxas för min egen skull. Men kom igen! Har positiva ord någon gång skadat? 

- Är du taggad inför din match nu fighterspirit?

- Ja! Jag är taggad som fan! Vill verkligen vinn till 110 %

- Du ska veta att vi stöttar dig!

- Tack! Det värmer verkligen att höra, känns bra att ni är så engagerade i mitt livs störta hobby...

(Ja, man kan faktiskt få drömma om konversationer som denna... )

Jag är även arg över rutinerna på jobb.

Jag skulle aldrig klara mig utan mitt jobb, men nu känner jag att det börjar att ta emot. Träffade mina tjejkompisar igår och det känns som jag inte är medveten om vad som händer i deras liv längre. Det var hemskt att inse, verkligen hemskt. De är mina närmsta vänner, men helt plötsligt är jag inte delaktig i vad som händer längre... Måste ändra på det, så snabbt som möjligt.

Ett aggressivt inlägg, ni får ursäkta mitt  språk en smula, men jag behövde verkligen skriva av mig.

Peace out!

Jag lever! Har bara haft en stressig helg som vanligt.

Skogen var som väntat, kall och inget för mig. Det var mysigt att sitta med klassen runt lägerelden, men alla förberedelser innan vi väl satt där var mindre roliga. Laga mat på stormkök, resa upp vindskydd, hugga ved och mycket mer. Usch och blä. På natten frös jag som en snöflinga och fick inte heller upp värmen. Jag sov kanske 2 timmar.

På fredagen hade jag räknat med att vara ledig, men de behövde verkligen mig på jobb så det var bara till att dricka en kanna kaffe och get back to work. Ingen vila för mig, men som tur fick jag gå tidigare! Då var det klassfest som gällde och jag var ute hela natten. 

Morgonen efter var det träning som vanligt! Skönt teknikpass som jag uppskattade enormt mycket eftersom det är match nästa helg!

Och nu sitter jag här med andan i halsen. Rummet har precis blivit städat och snart ska man till jobb igen. Hmm... Känner mig inte alls taggad. 

Igår fick jag äntligen träna igen ! Så skönt det var! Min tränare tog det lugnt med mig, vilket jag inte var så jätteglad över. Men jag vet att det är för mitt eget bästa. Det är bara väldigt svårt att inse det när du är nere på klubben och all din energi vill ut...

Idag ska jag åka till skogen med min kära klass. Vi har en kurs som heter natur och friluftsliv.  Det innebär att vi ska resa upp vindskydd och laga mat mitt ute i skogen på ett stormkök samt spendera en natt där. Jag är inte överlycklig om vi säger så. De har lovat regn och kraftiga vindar. Jag hoppas jag vaknar upp helskinnad. Utan några åttabenta vänner, ytan förkylning och utan att ha frusit allt för mycket. Så jag skriver väl igen i morgon. Om jag överlever!

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan jag somnar.

Echinagard hjälper verkligen! Känner mig inte alls sjuk längre! Hoppas jag vaknar utan att ha ont i halsen i morgon, för just nu känner jag ingenting alls, svedan är borta!

I så fall blir det träning! Gud vad jag saknar klubben!!!

God natt på er där ute ;)

Detta inlägg tillägnar jag Stefan Liv och hans familj. Vill inte inse det som hänt. Stefan har varit min idol enda sedan jag var liten och knappt visste vad hockey innebar. Men en sak visste jag, Stefan Liv var grym. Det är med stor saknad du lämnar oss. Vila i frid Stefan Liv!   

Ja... Då satt man här igen med svullen hals och ett jävla humör. Varför? Varför alltid jag? Jag som hade så mycket energi att bli av med. Jag får panik när jag inte tränar, det är nästan som en drog.

Men jag har varit på apoteket och köpt Echinagard, så det är väl bara till att hoppas på det bästa. Om jag har tur är jag tillbaka på träningen om några dagar igen.

Nu har jag en ledig eftermiddag och den ska jag spendera med att ... Ja? Vad gör man egentligen när man är ledig?  Kanske fixa min cykel som står nere i källaren och skriker efter lite omtanke och beröring?

Då var det söndag igen... Men jag har faktiskt haft en bra helg. Fredagen var det jobb som vanligt, men igår fick jag den stora äran att vara ledig. Det firade jag med en tur till Ullared! Whoho. Mycket shopping och folk! Man var ju med om en och annan kundvagnsstrid...På kvällen träffade jag några vänner som jag inte har träffat på länge. Jag har verkligen saknat dem! Jag kommer inte ihåg sist jag skrattade så mycket. Vi körde runt i min kompis bil och jag njöt av varje sekund av min lediga tid. Vi gjorde en del saker som man gör när man precis har fått körkort... Jag vara bara så glad över att sitta bredvid och inte ha något som helst vettigare för mig. Jag var bara en 17-åring som umgicks med mina vänner, utan att ha något annat att bry mig om. Inget jobb, ingen träning ingen skola. För vissa är det en självklarhet att träffa sina vänner varje helg. Men för mig är det inte det. Så idag blir det att prata med chefen om lite mer ledighet.

Wish me good luck.

Då var man uppe med tuppen idag... Men ska inte klaga, det var riktigt skönt med ett morgonpass, speciellt under skoltid. Nu sitter jag hemma och myser med en kopp kaffe innan jag ska bege mig till skolan igen. Ska ha engelska B sen idrott. Där det har ryktats om ett fyspass. Vilket innebär att jag kommer att köra tre pass idag, ska nämligen till klubben ikväll och träna igen. Min kondition kommer att skjuta i höjden om jag fortsätter såhär.