När man har klättrat på alla väggarna i sitt hem finns där inte så mycket kvar att göra.

Doktorn har näst intill förbjudit mig att träna. Jag vet att det är för mitt eget bästa, men varenda cell i min kropp vill springa till klubben och köra ett hårt pass...

Det svider i ens boxarhjärta att man inte kan träna.

Bakterierna som härjar har inte bara beslagtagit min kropp, många i skolan är också extremt förkylda, och nu ligger även systern min nerbäddad i sängen.

Jag får inte träna, men jobba är okey. Eller ja, egentligen inte. Men man har inte så mycket val när det behöver en :/ Jag får helt enkelt hoppas på en lugn dag på jobb...

Nu ska jag återigen dricka ett glas med c-vitamin.

See you later ;)