Skäms över min dåliga uppdatering. Men för tillfälligt så har det inte funnits någon tid till att blogga. Det har varit intensiv träning, jobb och skola. Har nämligen match nu på lördag! Som jag har längtat !

Men det är inte därför jag skriver, egentligen skulle jag kunna fylla en hel sida om hur kul det ska bli att gå match, men just nu bubblar det annat under ytan. Jag är så fruktansvärt arg! Jag blir arg på personer som går runt och är sura/irriterade men inte gör något åt saken. För visst är det bättre att gå runt som en jävla ättiksgurka och grumla för sig själv?

Jag är är arg över att man aldrig uppmuntras. Boxningen är mitt liv, älskar det över allt annat, men folk som står mig väldigt nära har svårt att inse det. Jag tränar hårt nästan varje dag, något jag har valt själv och dessutom trivs med. Jag boxas för min egen skull. Men kom igen! Har positiva ord någon gång skadat? 

- Är du taggad inför din match nu fighterspirit?

- Ja! Jag är taggad som fan! Vill verkligen vinn till 110 %

- Du ska veta att vi stöttar dig!

- Tack! Det värmer verkligen att höra, känns bra att ni är så engagerade i mitt livs störta hobby...

(Ja, man kan faktiskt få drömma om konversationer som denna... )

Jag är även arg över rutinerna på jobb.

Jag skulle aldrig klara mig utan mitt jobb, men nu känner jag att det börjar att ta emot. Träffade mina tjejkompisar igår och det känns som jag inte är medveten om vad som händer i deras liv längre. Det var hemskt att inse, verkligen hemskt. De är mina närmsta vänner, men helt plötsligt är jag inte delaktig i vad som händer längre... Måste ändra på det, så snabbt som möjligt.

Ett aggressivt inlägg, ni får ursäkta mitt  språk en smula, men jag behövde verkligen skriva av mig.

Peace out!