Detta inlägg tillägnar jag Stefan Liv och hans familj. Vill inte inse det som hänt. Stefan har varit min idol enda sedan jag var liten och knappt visste vad hockey innebar. Men en sak visste jag, Stefan Liv var grym. Det är med stor saknad du lämnar oss. Vila i frid Stefan Liv!   

Ja... Då satt man här igen med svullen hals och ett jävla humör. Varför? Varför alltid jag? Jag som hade så mycket energi att bli av med. Jag får panik när jag inte tränar, det är nästan som en drog.

Men jag har varit på apoteket och köpt Echinagard, så det är väl bara till att hoppas på det bästa. Om jag har tur är jag tillbaka på träningen om några dagar igen.

Nu har jag en ledig eftermiddag och den ska jag spendera med att ... Ja? Vad gör man egentligen när man är ledig?  Kanske fixa min cykel som står nere i källaren och skriker efter lite omtanke och beröring?