Det hände en sak i helgen som jag glömde att berätta om.

Det är nämligen såhär. När man får jobb i en pizzeria skriver man tydligen på ett kontrakt där det står att man är 100 % felfri... Visste inte ni det? Då kan jag berätta att det gjorde jag inte själv heller. Men folk som kommer in och köper mat tror nog seriöst på det.

Jag stod inne på herrarnas toalett med en skurborste i handen och en motbjudande min i huvudet när telefonen plötsligt ringde. "Saved by the bell" Tänkte jag glatt och svarade. (Som jag skrev i ett tidigare inlägg, ropa aldrig hej från du är över bäcken). I andra sidan av luren fanns där en ilsken "dam" (måste behärska mitt språk lite) som sa åt mig att lyssna bättre och lära mig göra mitt jobb ordentligt. Jag ska vara ärlig, mina nerver gillar inte sådana här människor alls! Men som sagt, kunden har alltid rätt. Som ett frågetecken på andra sidan stod jag och undrade var som var fel? Det visade sig att "damen" hade fått fel pizza med sig hem. Snäll som jag är, bad jag om ursäkt över ett fel som inte var mitt och erbjöd henne att komma ner och ställa felet till rätta. Icke sa nicke, det passade inte henne, hon skulle minsann inte ligga och köra fram och tillbaka för något jag hade ställt till med. Tro mig! Jag bubblade av ilska. Chefen stod bredvid mig så kunde inte göra annat än att hålla god min. När hon kände sig nöjd över att ha skällt ut mig i några minuter lade hon på luren i örat på mig.

Vilka människor det finns. Tur att det finns boxningssäckar här i världen som man kan tala ut med.

Fortfarande sjuk... Jag blir tokig. Det är inte min grej att ligga framför tv:n och dega. Jag vill konstigt nog till skolan, men jag vill ännu mer till träningen. Dumma förkylning!